Efter mitt inlägg den 12 sept ang mitt drömjobb så har det kommit in en del önskemål om att jag ska berätta mer i detalj om hur en rengöring av boxarna går till och självklart gör jag gärna det.

Hundbox:

·          Mat och vattenskål görs rent i diskmaskinen.

·          Fönstret putsas

·          Väggarna torkas av, tvättas med rengöringmedel och sprayas med ytdesinfektion på den nedre halvan.

·          Golvet dammsugs, våttorkas med rengöringsmedel och sprayas med ytdesinfektion.

Kattbox:

·          Mat och vattenskål görs rent i diskmaskinen.

·          Toalådans sand slängs, lådan diskas, sprayas med ytdesinfektion, torkas torr och fylls på med ny sand.

·          Bädden i hängmattan tvättas i tvättmaskinen.

·          Klösmöbeln/klösbrädorna borstas, dammsugs och sprayas med ytdesinfektion.

·          Alla hyllor torkas av, tvättas med rengöringmedel och sprayas med ytdesinfektion.

·          Fönstret putsas

·          Där det finns kattlucka rengörs gången och luckans båda sidor.

·          Väggarna torkas av, tvättas med rengöringmedel och sprayas med ytdesinfektion.

·           Golvet dammsugs, våttorkas med rengöringsmedel och sprayas med ytdesinfektion.

Som belysning har vi valt bort lysrör då dessa ständig avger ett ljud som är störande för djur med god hörsel. Istället har vi dimbara halogenlampor i kattpensionatet och energilampor i hundpensionatet.

Mitt uppe i städtagen!

Det blir mer och mer vanligt att hundar av alla raser utövar blodspår, men fortfarande finns det några som påstår att det finns hundar utan jaktintresse. För mig handlar det mer om okunskap och att traditionen säger att det bara är ett arbete för sk ”jakthundar”. Det finns jakt i alla hundar, oavsett om man tror det eller inte. Det gäller bara att lära sig vilka jaktbeteenden som hunden som art har. På en vanlig promenad så nosar hunden i marken, den känner lukt som leder någonstans, hunden spårar alltså, det är ett extremt vanligt jaktbeteende. Det finns hundar som gräver ner sina ben och leksaker, de gömmer sina ”byten”. Hundar har med andra ord en rad olika jaktbeteenden, även om man kanske är ovetande om dem, så utför hunden dessa dagligen. Det handlar om att låta hunden få utlopp för sina naturliga beteenden och inte förmänskliga dem, då mår de som allra bäst. Inom tävlingssammanhang brukar det kallas viltspår, vilket innebär att hunden ska följa ett tillrättalagt spår, på en viss längd, ett visst antal vinklar, och bara någon kort sträcka är lagd utan blodspår. I slutet hittar hunden en viltklöv. Blodspår för berikning är helt annorlunda. Främsta skillnaden är att man hela tiden utgår från hunden och dennes behov. Man lägger spåret så naturligt som möjligt, man utnyttjar det som naturen ger en och så som man tror det skadade djuret skulle ha gått. Hur avancerat spåret ska vara avgörs efter vilken typ av hund och vilken nivå den ligger på, ju mer rutinerad hund ju större utmaning för spårläggare, det är det som gör det så roligt, inget spår ska vara det andra likt, det då är det som bäst. När man går blodspår med sin hund lär man känna den på ett helt annat sätt. Man lär sig läsa av hunden och förstår hur den reagerar. Det har man även med sig i vardagssituationen med sin hund. Det öppnar sig en helt ny värld tycker många och ångrar att de inte börjat tidigare med blodspår.

Ficca & matte Susanne efter ett lyckat spår

Våra dagar ser ungefär likadana ut vare sig det är vardag, helg eller afton men så kan det helt plötsligt bli ganska ovanliga. Det ovanliga är just när vi får möjligheten att träffa raser som inte är särskilt vanliga som t ex Entlebucher Sennen. Denna ras var faktiskt första gången jag stötte på och det är alltid lika spännande och roligt att få lära känna dem. Rasen är den minsta bland de fyra schweiziska sennenhundarna. Den härstammar från Entlebuch, en dal som breder ut sig inom kantonerna Luzern och Bern. Den första rasbeskrivningen med namnet "Entlibucherhund" är från 1889, men ännu lång tid därefter skilde man överhuvudtaget inte på appenzeller och entlebucher sennenhund. År 1913 fick professor Heim, den store främjaren av sennenhundarna, fyra exemplar av den lilla drivande hunden med stubbsvans presenterade för sig vid hundutställningen i Langenthal. Med domarberättelserna som grund infördes hundarna i det schweiziska hundregistret (SHSB) som den fjärde sennenhundrasen. Den första standarden skrevs dock först 1927. Efter att den schweiziska klubben för entlebucher sennenhund grundats, vilket skedde på initiativ av Dr. B Kobler den 20 augusti 1926, har rasen betraktats och avlats som egen ras. Som framgår av det låga antalet stambokförda hundar, utvecklades rasen mycket långsamt. Rasen fick en uppgång i och med att man upptäckte och förde i bevis dess stora lämplighet som brukshund vid sidan av den rastypiska egenskapen som livlig och outtröttlig boskapsdrivande hund. Idag, medan rasen fortfarande förekommer i begränsad omfattning, har allt fler lärt sig uppskatta den tilltalande trefärgade hunden, som också kan glädja sig åt en tilltagande popularitet som familjehund. Rasen skall vara en knappt medelstor (mankhöjd 42-50 cm), kompakt byggd hund med något långsträckt kropp. Den är trefärgad som alla sennenhundar. Rasen skall vara mycket rörlig och kvick. Uttrycket skall vara uppmärksamt, klokt och vänligt.

Winston av rasen Entlebucher Sennen

Nu är hösten och den härliga svamptiden i fullgång. Det finns så mycket svamp av alla de sorter, stora kraftiga och små runda, tänk om jag bara kunde lite lite mer om svamp. Jag tillhör dem som har stor respekt för våra svampar och inte plockar annat än vad jag är 100% säker på. I mitt fall är det gula kantareller och trattkantareller som gäller, de övriga låter jag bli. Jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur många fyra och femstjärniga svampar som jag förmodligen kliver rätt över och låter stå kvar, de är säkerligen hur många som helst. Förresten nu höll jag på att glömma en sorts svamp som jag faktiskt plockar också, den helt fantastiska svarta trumpetsvampen men det är kanske för att det var så länge sedan jag hittade någon. Jag läste någonstans att de kommer upp ungefär vart 4:e år, så det är kanske inte så konstigt att jag knappt kom ihåg dem. Dessutom är de vanligast i hassel, bok och ekskogar och det kryllar det ju tyvärr inte av här. Men man kan finna dem i mossiga barrskogar också och det är just där jag finner dem.

Royce och Tilia med kantarellkorgen!

Då och då händer det att det ringer personer till mig för att rådfråga om mitt fantastiska arbete (att få arbeta med djur) som är ett drömjobb för den som ringer. Ja visst är det ett roligt och givande arbete men som med alla jobb så finns det för- och nackdelar. Själv vill jag istället kalla mitt arbete för en livsstil som kanske inte passar alla bara för att man älskar djur. Nackdelarna är lätta att glömma och fast man kanske tänker på dem när man startar så kan det vara svårt att verkligen sätta sig in i dem. Så jag tänkte nämna några. Det är ett dygnet runt arbete, vilket inte betyder att du arbetar dygnet runt fast det kanske känns så ibland, utan du har ansvar dygnet runt och måste finnas till hands om något inträffar (du blir med andra ord bl a nykterist). Du får inte lämna djur ensamma mer än 6 timmar enligt lag (i vårt fall har vi satt en gräns på 4 timmar), vilket gör att din privata tid blir väldigt begränsad. Det spelar ingen roll om det är julafton, nyårsafton eller födelsedag, ditt arbete går först och djuren har sina behov och måste skötas, vilket betyder inga sovmorgnar och du avslutar dagen med kvällspromenader, vilket väder det än är och hur mörkt det än är ute. Om man nu tycker att detta är helt okej, så måste man sätta sig ner och fundera på om det rent ekonomiskt är försvarsbart och då kommer man tyvärr fram till att det är det inte, någon timpenning existerar i stort sett inte. Därefter så måste man fundera lite på hur många år man tänkt arbeta och hur ens kropp kommer att tåla det. Det är ett otroligt slitage på kroppen med alla oönskade ryck som trots allt uppkommer när du har en hund i koppel vare sig du vill eller inte och det är under ett antal timmar per dag. Så får vi inte glömma allt städande för att hålla rent och snyggt och undvika smittspridning och dåligt rykte. Så är det någon som fortfarande är intresserad av mitt sk drömjobb? Nej inte särskilt många skulle jag tro, ändå är vi ganska många som driver pensionatsverksamheter av olika slag. Jag är ledsen om jag krossat någons dröm men inget arbete är perfekt och endast roligt. Att hålla på med djur kräver en hel del men du får också en hel del tillbaka annars skulle vi inte fortsätta att slita, för det är vad detta arbete innebär. Så vill jag avsluta med att säga att jag i alla fall älskar mitt arbete och mina underbara kunder, utan Er skulle arbetet inte ge så mycket som det trots allt gör .

Mitt uppe i städtagen.

Att hundar använder nosen då de luktar, det vet alla. Men visste du att även tungan och gommen ingår i luktorganet? Mellan hundens näshåla och gom, sitter ett organ som kallas för vomeronasale. Det består av två fickor, i översidan av hundens gom, och därifrån finns en gång upp till nosen. Detta organ är en del av hundens luktsinne. Det har bl.a. som uppgift att känna av doftämnen, som utsöndras vid tid för fortplantning (då tikarna löper). Då en hanhund känner doften av en löptik, så startar det upp hans brunst. Han blir intresserad. När tiken kissar så luktar hanen på det, och samtidigt slickar han i sig lite. Han “smackar” upp dofterna i vomeronasale, och läser på så sätt av, hur tiken ligger till i tiden, dvs. om hon är redo att para.

Även tikar kan bete sig på detta sätt. Man tror att tikar använder sig av detta organ, för att samstämma sin löpning, med andra tikar i sin närhet. Tiken kan också med hjälp av vomeronasale, välja ut den hane som passar bäst för henne. Omedvetet påverkar dofterna henne, att välja den hane som i sitt immunförsvar skiljer sig mest ifrån hennes. Detta för att ge hennes avkommor ett “bredare” immunförsvar. Naturliga instinkter är fantastiska!

Genom att hindra sin hanhund från att lukta (slicka) på löptikurin, kan man undvika att få honom för sexfixerad. Då hanhundarna luktar och “smackar” i sig dofterna, så höjer de samtidigt sin testosteronhalt (hanligt könshormon), vilket leder till en högre stressnivå och stora koncentrationssvårigheter. Maskulinitet kan vara ett stort problem, särskilt om man bor där det finns mycket tikar. Hanarna kommer då ständigt i kontakt med löptikar. I det vilda löper tikarna oftast bara en gång om året. Det gör att hanarna, inte ständigt blir påverkade av dessa dofter. På våra kurser tillåter vi löptikar att delta. De måste bära tikskydd inomhus, och får bara kissa på en i förväg utvald plats (där ingen annan får rasta sin hund). Hanhundarna som är närvarande brukar bara stressa upp en aning till att börja med. Men när de sen inte får mer intryck (än den luftburna doften), så lugnar de snart ner sig.

Zaito & Zelda

Här finner du en liten guide i vad som är giftigt för hundar och vad som är mindre lämpligt för våra fyrfotade vänner.

Meningen med artikeln är att uppmärksamma livsmedel, ämnen, växter och liknande, som vi är bekanta med och som vi kanske inte tidigare reflekterat över som potentiellt farliga. Mycket av det som nämns är mer olämpligt än direkt farligt.

När det gäller både det som är mindre allvarligt och det som faktiskt kan vara rent av livshotande, så ska hunden generellt få i sig det i större mängd eller under längre perioder för att det ska innebära någon fara. Men det finns givetvis undantag. Vid misstänke om förgiftning kontakta omedelbart veterinär. Obs! Listan är inte fullständig.

• Alger - Hundar som dricker vatten ur sjöar och vattendrag med höga halter av algtoxiner från blågröna alger (cyanobakterier) riskerar att bli sjuka. Dödsfall förekommer
• Avokado - Innehåller det för hundar giftiga ämnet persin. Även guacamole. Kräkningar, diarré, andningssvårigheter. Okänt vad gäller mängd intag.
• Bariumsalt (finns bland annat i fyrverkeripjäser) - Mycket giftigt för hundar
• Batterisyra - Mycket giftigt för hundar
• Ben - Ska inte ges kokta till hund då de kan splittra sig och fastna i halsen. Råa ben går bra
• Broccoli - Bör inte ges rå till hundar, kokt är bra
• Bugchaparal kaktus - Giftig
• Choklad - Muskelryckningar, kräkningar, diarré. Problem kan uppträda 4-24 tim efter intag. Avser mer än 15-40g mörk & 100 g ljus
• Kakao (teobromin) - Kan vara mycket giftig i mängder runt 20 mg teobromin/kg kroppsvikt
• Citrusfrukter - Bör inte överdoseras över längre perioder.
• Fästingmedel - En del hundar är överkänsliga och en del sorters medel kan möjligen vara direkt livshotande.
• Glykol - Mycket giftigt
• Grönmögelost - Innehåller roquefortin en svamp som hundar är känsliga för
• Ibuprofen - Ipren m fl. Kan orsaka livshotande inre blödningar. Mycket giftigt. Problem kan uppstå vid intag av 1 tablett.
• Insjöfisk - Ska aldrig ges rå, kokt går bra
• Julstjärna - Giftig
• Kakao (teobromin) - Kan vara mycket giftig i mängder runt 20 mg teobromin/kg kroppsvikt
• Krukväxter med vitaktig saft - Giftiga
• Lök - Lök av alla varianter innehåller farliga ämnen för hund. Kräkningar, diarré.
• Makadamnötter - Svaghet i bakbenen, nervösa skakningar, kräkningar. Mindre än 20g.
• Morot - Vid överdosering över längre tid kan det relativt höga glykosvärdet leda till diabetes
• Naproxen - Naproxen, Naprosyn m fl. Svåra mag-tarmstörningar. Mycket giftigt. Problem kan uppstå vid intag av 1 tablett.
• Nikotin - Giftigt
• Nötter - Innehåller ofta väldigt höga halter av mögelsporer och är ofta väldigt salta, samt kan fastna i halsen
• Ojäst deg - När den jäser i magen på hunden kan den bli berusad
• Paracetamol - Alvedon, Citodon, panodil m fl. Kan ge leverskador. Mycket giftigt. Problem kan uppstå vid intag av 1 tablett.
• Potatisplantor och rå potatis - Innehåller solanin och chaconin och är giftigt
• Rabarber - Bör ej ges för ofta då det hämnar bildandet av röda blodkroppar
• Rabarberblad - Innehåller oxalsyra som är ett svagare gift, men i större mängd kan det vara potentiellt dödligt.
• Russin - Kräkningar, diarré. kan slå ut njurarna. Problem kan uppträda 6-24 tim efter intag.  Kan vara direkt dödligt vid snabb förgiftning efter intagande av större mängder. Kan även ge njurskador.
• Råttgift - Kan vara dödligt om hunden inte får behandling snabbt
• Rå äggvita -  Innehåller avidin som gör att vitaminer förs ut med avföringen istället för att tas upp av kroppen. Kokas äggvitan förstörs avidinets egenskaper
• Salt - För mycket kan ge saltförgiftning
• Saffran - Giftigt
• Spenat - Bör ej ges för ofta då det hämnar bildandet av röda blodkroppar
• Svamp - Många arter är mindre lämpliga för hundar och en del giftiga.
• Vindruvor – Kräkningar, diarré. Kan vara direkt dödligt vid snabb förgiftning efter intag av större mängder. Kan slå ut njurarna.
• Xylitol - För mycket leder till att hundens blodsocker sjunker. Kramp, medvetslöshet, leverproblem. Vid intag av 2-3 st. Finns även i hundgodis!!

Kompisarna Mulle & Malou

Ibland, nej nu ska jag vara ärlig, ganska ofta är jag avundsjuk på katter. De har en så otrolig kroppsuppfattning och styrka, tänk om jag bara hade hälften brukar jag tänka ibland och så klafsar jag vidare på människovis. När man jobbar med djur som jag gör hela dagarna så går det inte att sluta imponeras av deras förmågor att klara de flesta situationer alldeles strålande rent fysiskt sett. Tänk på alla kattdjur stora som små som ligger och sover på någon gren eller smal planka för att i nästa sekund landa på tassarna på marken. Kan ju tänka mig själv i samma situation eller kanske lika bra att inte tänka på det föresten. Så jag bestämde mig för att titta lite närmare på hur det egentligen går till och hur det är möjligt.

Om vi släpper en upp-och-ner-vänd katt i vila, kan den snabbt vrida sig i luften för att säkert landa på tassarna. Så vad händer, jo förenklat kan förloppet beskrivas som så att katten börjar med att dra in framtassarna intill kroppen och bakbenen spretar ut så mycket som möjligt, för att masströghetsmomentet ska bli högre för bakkroppen än framkroppen. Detta tillåter katten att vrida framkroppen 180 grader när bakkroppen bara vrids omkring 5 grader i motsatt riktning. Katten gör sedan vice versa för att få bakkroppen på rätt köl och till slut finjusteras landningen med hjälp av svansen. Detta förlopp av rätvridning sker på omkring 0,15 sekunder. Det är bara till och gratulera och klafsa vidare helt enkelt .

En balanserande Skorpa

Om jag inte är helt ute och cyklar så var väl förra årets julklapp för de flesta en stegräknare. Helt plötsligt så satt den där i bältet eller byxlinningen på de flesta och alla pratade om hur många steg de var upp i, flera arbeten gav just en stegräknare till sin personal i julklapp och så var den stora tävlingen igång, vem gick flest steg? Vem hade bäst kondition? Företagsledningen satt nöjda för de hade gjort sitt för att lösa ansvaret om friskvård på arbetsplatsen. Ibland när jag går där i skogen så undrar jag faktiskt hur många steg jag egentligen tar per dag och jag är verkligen imponerad över vår 3-åriga dotter som hänger med ibland. Jag tillhör ju dem som inte har någon arbetsgivare och då heller inte fick någon stegräknare i julklapp av chefen. Så tänker jag lite till och tycker faktiskt att det är rätt så skönt att  inte veta hur många steg jag tar, bland kan ovissheten vara bra. För risken att de sköna hundpromenaderna helt plötsligt ska bli en stegtävling är stor misstänker jag och det får bara inte hända. Det som däremot kan var intressant är att fästa en stegräknare i halsbande på sin hund när man går hemifrån, för att se om hunden ligger och sover hela tiden (vilket de flesta tror) eller om den arbetar för fullt med att vakta. Testa så får ni se!

På promenad utan stegräknare

Det bästa med att det är sommar är inte att det är närmare trettio grader och inte en droppe regn på sex veckor (inte i mitt fall i alla fall), utan det är att det är så ljust så länge, dagarna är sådär härligt långa och naturen är så vacker och man behöver inte klä på sig flera lager (tro nu inte att jag inte gillar vinter, jag älskar vintern). Att ta ett gäng hundar och hela familjen ja de tvåbenta menar jag nu och gå en lång lång promenad i skogen och upp över bergspartiet bakom oss är så himla mysigt. Hundarna stor trivs över att få lukta på alla spännande lukter som fullkomligt överöser oss, det är vad jag förstår på hundarnas kroppsspråk själv känner jag ju ingenting men den här sk människonäsan. Undrar egentligen hur mycket vi missar med våra starkt underutvecklade sinnen?

Sommargänget på långpromenad